Äntligen..

Nu har äntligen den efterlängtade onsdagen varit här,då det var dax för första ultraljudet:D

Jag har varit med Malin på hennes ultraljud och visst är det häftigt att se att där finns ett liv i någon men det är ingenting mot när man ligger där själv och får se sin bebis för första gången,den känslan är verkligen obeskrivlig.Hur man än försöker så går det inte att beskriva, jag kan bara säga att det var de bästa 30 minuterna i mitt liv, mitt livs bästa upplevelse!!

Iaf så var allt bra med h*n, det var en sprallig buse iaf,det var inte mkt h*n låg still hehe, så underbart att se. H*n var ca 17-cm och vägde 178 gram. Hjärtat slog jätte bra/fint, hjärnan såg ut som den skulle och ja allt var bra,det ända dem inte kunde se just då var magsäcken så jag ska komma tillbaka nästa vecka, och det hade ju givetvis inte jag något emot hehe, allt för att få se min älskling nr 2 igen. (Pierre e ju nr 1,han kom ju först hehe)
Könet var tidigt att se sa barnmorskan,hon sa att eftersom h*n bara väger 178 gram kan ni tänka er hur stor penisen skulle vara och att blygläpparna är svullna och kan se ut som penis med,MEN av någon anledning så trodde hon ändå att det var en flicka:) men sa ändå att spring inte och handla allt i rosa nu och måla om där hemme osv, så ja jag vet inte,vi får ju "utgå" från att det kommer bli en flicka men hoppas man kan se nästa vecka så vi får veta säkert.
Man vill ju börja handla och betälla vagn m,m hehe

Nu längtar jag till nästa vecka så jag kan få se min bebis igen:D

Puss kram,cykelram!!